Igår lämnade vi Palatset, 101 kvm med två badrum och walk in closet. Och staden.
Igår flyttade vi till hus.
Med braskamin i vardagsrummet och där jag är i full färd med att måla allting vitt på ovanvåningen, och kanske spiller jag färg neråt också.
Imorse vaknade jag till ett snöklätt vinterlandskap, blickade ut över en för säsongen övergiven kohage och hämtade sedan min lilla från hennes rum.
Vi drack kaffe efter hon fått sin välling, och vi eldade på lite för värme. Sedan tog vi en promenad ner på byn, till ICA som är ombud för såväl systembolag som apotek. Där folk som känt varann för alltid samlas och pratar en stund vid vagninlämningen och hälsar hem till varandras respektive och skvallrar om senaste nytt.
Och där kom vi, två vargar och tre knäppisar. Vi blev guidade genom skogens elljuspår,längs hjorthägnet av en trevlig gubbe som bott här hela sitt liv, och han berättade om det godsherreägda slottet och om fornlämningarna. Om korpar som är på väg tillbaka och om de som ägde detta hus innan.
Jag småpratade med kassörskan om bussar och att vi var nyinflyttade och sedan traskade vi hem igen.
Hem.
Till huset på landet där vi bor.
Vi eldade i kaminen och myste.
Det är tyst här. Och jag stormtrivs långt mer än jag ens trodde.
Det känns som vi är på minisemester hos någon annan och jag tänker
"såhär skulle man ha det jämnt"
Tills jag kommer på att, jag just får det.
Det enda som skrämmer mig är spökena, och kanske alla ormar.
Men de behöver jag inte tänka på förrän till sommaren, ormarna alltså.
Spökena finns väl alltjämt sku jag tro.
Igår flyttade vi till hus.
Med braskamin i vardagsrummet och där jag är i full färd med att måla allting vitt på ovanvåningen, och kanske spiller jag färg neråt också.
Imorse vaknade jag till ett snöklätt vinterlandskap, blickade ut över en för säsongen övergiven kohage och hämtade sedan min lilla från hennes rum.
Vi drack kaffe efter hon fått sin välling, och vi eldade på lite för värme. Sedan tog vi en promenad ner på byn, till ICA som är ombud för såväl systembolag som apotek. Där folk som känt varann för alltid samlas och pratar en stund vid vagninlämningen och hälsar hem till varandras respektive och skvallrar om senaste nytt.
Och där kom vi, två vargar och tre knäppisar. Vi blev guidade genom skogens elljuspår,längs hjorthägnet av en trevlig gubbe som bott här hela sitt liv, och han berättade om det godsherreägda slottet och om fornlämningarna. Om korpar som är på väg tillbaka och om de som ägde detta hus innan.
Jag småpratade med kassörskan om bussar och att vi var nyinflyttade och sedan traskade vi hem igen.
Hem.
Till huset på landet där vi bor.
Vi eldade i kaminen och myste.
Det är tyst här. Och jag stormtrivs långt mer än jag ens trodde.
Det känns som vi är på minisemester hos någon annan och jag tänker
"såhär skulle man ha det jämnt"
Tills jag kommer på att, jag just får det.
Det enda som skrämmer mig är spökena, och kanske alla ormar.
Men de behöver jag inte tänka på förrän till sommaren, ormarna alltså.
Spökena finns väl alltjämt sku jag tro.