Jag är arbetslös.
Arbetssökande. Sökande som fan. Söker allt jag kan hitta, inget är under min värdighet.
Det enda som är undervärdigt mig är att behöva gå & tigga pengar av staten.
Jag hatar det. Och jag vill göra rätt för mig.
Min sambo jobbar, han sliter djur varje dag & han gör det såpass bra att han blivit erbjuden andra jobb på stående fot, med bättre betalt & finare villkor.
Vi Är inte dom som inte vill.
Vi kämpar.
Men vi fastnar imellan ändå.
I mellan hans föräldraledighet som det krånglades med, trots alla rätt, trots alla rättigheter.
Och vi hamnade två månader bakom.
I mellan när han så började jobba igen och har en månads förskjutning på lönen.
Och han nu fick för de tio dagarna förra månaden.
Det är inte mycket pengar nog att leva tre personer på. Att betala hyra,el och mat på.
Och vi hamnar två månader efter,igen.
Snart går vi in i den tredje månaden utan pengar.
Vi har lånat sammanlagt nästan 5000:- (den här månaden vill säga)och ligger ändå back på hyror.
Och de trehundra kronor jag har kvar från de femhundra jag fick låna av min mamma, är snart nog slut. jag måste handla så mycket mat jag kan komma på för de pengarna. Så mycket mat jag kan Få för de pengarna.
Och när även dom är slut..?
Tjugofem dagar utan.
Och ett busskort på åttahundra som måste fyllas på, så sambon kan jobba.
Och blöjor som tar slut. För att inte tala om mat.
Vi har inga pengar.
Vi har inga pengar. Fattiga i ordets rätta bemärkelse.
Och det är skam,
och ont i magen.
Och det är att försöka trolla med knäna, som man går på.
Och att inte kunna sova på nätterna av oro
Det är hopplösa tårar & en undran var hjälpen finns?
Jag kan inte göra mer än Allt ,för att förändra situationen
Vi har ett barn här
Och vi svälter
Vi är inte giriga,
vi klarar oss på en lön utan att aldrig fråga efter mer
Om vi måste
Och vi gör allt för att ordna en lön till
Men alla vägar är slutna,
och vi får ingen hjälp.
Vi kan inte göra mer än allt vi redan gör
Och när vi säger att vi inte har pengar,
så menar vi just det.
Vi pantar burkar och gräver i fickorna efter småmynt.
Det är skammen,
det är nivån
som vi lever på just nu.
Och minst en gång om dagen vill jag bara ge upp.
Ändå får vi bara avslag.
Sverige är inte vad Ni tror.
Och fattigdom är inte ett val gjort av lättja
Hur länge till ska jag orka, det jag verkligen inte orkar?
Arbetssökande. Sökande som fan. Söker allt jag kan hitta, inget är under min värdighet.
Det enda som är undervärdigt mig är att behöva gå & tigga pengar av staten.
Jag hatar det. Och jag vill göra rätt för mig.
Min sambo jobbar, han sliter djur varje dag & han gör det såpass bra att han blivit erbjuden andra jobb på stående fot, med bättre betalt & finare villkor.
Vi Är inte dom som inte vill.
Vi kämpar.
Men vi fastnar imellan ändå.
I mellan hans föräldraledighet som det krånglades med, trots alla rätt, trots alla rättigheter.
Och vi hamnade två månader bakom.
I mellan när han så började jobba igen och har en månads förskjutning på lönen.
Och han nu fick för de tio dagarna förra månaden.
Det är inte mycket pengar nog att leva tre personer på. Att betala hyra,el och mat på.
Och vi hamnar två månader efter,igen.
Snart går vi in i den tredje månaden utan pengar.
Vi har lånat sammanlagt nästan 5000:- (den här månaden vill säga)och ligger ändå back på hyror.
Och de trehundra kronor jag har kvar från de femhundra jag fick låna av min mamma, är snart nog slut. jag måste handla så mycket mat jag kan komma på för de pengarna. Så mycket mat jag kan Få för de pengarna.
Och när även dom är slut..?
Tjugofem dagar utan.
Och ett busskort på åttahundra som måste fyllas på, så sambon kan jobba.
Och blöjor som tar slut. För att inte tala om mat.
Vi har inga pengar.
Vi har inga pengar. Fattiga i ordets rätta bemärkelse.
Och det är skam,
och ont i magen.
Och det är att försöka trolla med knäna, som man går på.
Och att inte kunna sova på nätterna av oro
Det är hopplösa tårar & en undran var hjälpen finns?
Jag kan inte göra mer än Allt ,för att förändra situationen
Vi har ett barn här
Och vi svälter
Vi är inte giriga,
vi klarar oss på en lön utan att aldrig fråga efter mer
Om vi måste
Och vi gör allt för att ordna en lön till
Men alla vägar är slutna,
och vi får ingen hjälp.
Vi kan inte göra mer än allt vi redan gör
Och när vi säger att vi inte har pengar,
så menar vi just det.
Vi pantar burkar och gräver i fickorna efter småmynt.
Det är skammen,
det är nivån
som vi lever på just nu.
Och minst en gång om dagen vill jag bara ge upp.
Ändå får vi bara avslag.
Sverige är inte vad Ni tror.
Och fattigdom är inte ett val gjort av lättja
Hur länge till ska jag orka, det jag verkligen inte orkar?