Tre månader av influensavirus som cirkulerar runt som en karusell imellan oss.
Det spelar ingen roll hur mycket nyttigheter vi stoppar i oss, det vill sig inte ändå.
Jag orkar knappt sitta här, så det snurrar i huvudet. Och det var nästan så jag grät inatt av all värk i kroppen.
Jag hade kunnat göra mycket, om jag hade kunnat göra något alls, för en snurrig citodon runt femsnåret imorse.
Och lillfnusen har haft en stadig elva under näsan de senaste dagarna, och sedan igår har hostan eskalerat.
Tidigt imorse hostade hon nästan utan avbrott, så jag gick upp och tittade till henne. Sov gjorde hon alltjämt,
men det kan väl knappast ha varit någon djupsömn som hon hade sig. Flyttade på henne så hon låg med huvudet på kudden igen, då jag har huvudändan av sängen upphöjd. Tyvärr vaknade hon då, superglad förvisso.
Försökte ge lite vatten, bytte blöja och gav nässpray. Det förstnämnda vägrade hon, och betedde sig som hon ville börja dagen så bestämde mig för att ge henne lite välling, i min säng.
Efter en flaska och ungefär tre "Trollmors vaggvisa" så somnade hon om runt halv sex och sov till nästan åtta.
Ringde till 1177 för säkerhets skull nu på förmiddagen och fick bekräftat vad jag redan kunde;
Håll koll på om hon har feber, att hon äter bra, och ge rikligt med vätska.
Inget nytt under solen med andra ord.
Men min Gud vad jag önskar vi fick bli friska en gång för alla nu. Att totalt däcka under var tredje vecka är helt ohållbart.
Nej, dessa händer darrar så dags för soffläge igen,så länge nu liten sover middag...