Det är ett helt annat liv nu
En helt annan stad
Vi är mer ensamma,
och alldeles fantastiskt mer inte ensamma
Vi är självklara i en grupp av människor,
för första gången någonsin för mig
Jag kan slappna av & andas,
sluta jaga händelser
Sluta låtsas vilja
ÄlskeLinng drog ut mig ikväll,
på föreläsning på biblioteket som hon visste jag skulle gilla
Det är fint att få en plats där, i hennes liv
Att bli tänkt på
Och samtidigt alltid förstådd när masken inte orkar sitta kvar
När jag behöver dra mig undan
Vi är likadana
Och hon log det där solvarma leéndet som gör att hennes ögon glittrar,
när jag berättade om allt som gör att jag skakar i skorna
Och hon kramade mig tills jag stod stadigt igen
Och bästiskakan som alltid vet allt,
till och med sånt jag inte berättar
och alltid skrattar igenkännande,
eller gråter medlidande
Eller kämpar när jag inte kan
De två är speglar av varsin tvillingssida hos mig,och jag gillar alltid vad jag ser
Hos dom
I dom
med
Dom
Och runt hörnet,på gator jag inte än kan namnen på,
bor vänner som ställer upp
Som förstår
Och som kommit nära och börjat betyda nåt på nästan alltför kort tid
Det finns inget jobbigt alls med allt detta,
förutom tanken på att förlora det
Jag tappar så lätt saker som är fina
Det är som att händerna skakar ur sig sånt som är vackert
just bara för att det är skört
Men jag vågar inte hålla hårdare,
med risk för skärsår och ärr som aldrig läker
Det är att hålla balansen mellan närmast hjärtat och tryggt avstånd på samma gång
Och behovet av att bli förstådd,
trots alla fel på vägen hit
men mest av allt är det TackSamhörighet
(gånger tre)
En helt annan stad
Vi är mer ensamma,
och alldeles fantastiskt mer inte ensamma
Vi är självklara i en grupp av människor,
för första gången någonsin för mig
Jag kan slappna av & andas,
sluta jaga händelser
Sluta låtsas vilja
ÄlskeLinng drog ut mig ikväll,
på föreläsning på biblioteket som hon visste jag skulle gilla
Det är fint att få en plats där, i hennes liv
Att bli tänkt på
Och samtidigt alltid förstådd när masken inte orkar sitta kvar
När jag behöver dra mig undan
Vi är likadana
Och hon log det där solvarma leéndet som gör att hennes ögon glittrar,
när jag berättade om allt som gör att jag skakar i skorna
Och hon kramade mig tills jag stod stadigt igen
Och bästiskakan som alltid vet allt,
till och med sånt jag inte berättar
och alltid skrattar igenkännande,
eller gråter medlidande
Eller kämpar när jag inte kan
De två är speglar av varsin tvillingssida hos mig,och jag gillar alltid vad jag ser
Hos dom
I dom
med
Dom
Och runt hörnet,på gator jag inte än kan namnen på,
bor vänner som ställer upp
Som förstår
Och som kommit nära och börjat betyda nåt på nästan alltför kort tid
Det finns inget jobbigt alls med allt detta,
förutom tanken på att förlora det
Jag tappar så lätt saker som är fina
Det är som att händerna skakar ur sig sånt som är vackert
just bara för att det är skört
Men jag vågar inte hålla hårdare,
med risk för skärsår och ärr som aldrig läker
Det är att hålla balansen mellan närmast hjärtat och tryggt avstånd på samma gång
Och behovet av att bli förstådd,
trots alla fel på vägen hit
men mest av allt är det TackSamhörighet
(gånger tre)