Det har hänt en del. Ett blad i mitt liv har vänts. Ett kapitel avslutats, även om boken är oändlig.Och allt finns kvar.
Min moster somnade in i Lördags. och det känns... Det känns .
På många sätt är jag mest tom inuti. Lite som att jag inte riktigt kan ta ett välbehövligt andetag. Och på många sätt lättad.
Det låter kanske fel, i ett sammanhang som detta.
För jag önskar så att det vore annorlunda.
Men när någon man älskar har så ont att inga mediciner hjälper, och man har sagt allt som behöver sägas tills vi ses igen, och att man fått den chansen... Så känns det ändå fint på något sätt, att släppa taget~
Men hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet, som Ronjas pappa sa. Livet ut...
Min moster somnade in i Lördags. och det känns... Det känns .
På många sätt är jag mest tom inuti. Lite som att jag inte riktigt kan ta ett välbehövligt andetag. Och på många sätt lättad.
Det låter kanske fel, i ett sammanhang som detta.
För jag önskar så att det vore annorlunda.
Men när någon man älskar har så ont att inga mediciner hjälper, och man har sagt allt som behöver sägas tills vi ses igen, och att man fått den chansen... Så känns det ändå fint på något sätt, att släppa taget~
Men hon fattas mig, hon fattas mig så det skär i bröstet, som Ronjas pappa sa. Livet ut...