Kunde inte sova sådär värst bra inatt.
Inte nog med att sambon rullade in vid halv två inatt efter långa samtal med polarna i kvarteret bredvid.
Vi började prata, om hur jag bott i den här lägenheten i tre år nu, och hur den har kommit att bli en del av allt som är jag.
Det är mina spökjagar-energier som sitter i taknockarna, och mina krokar i taket.
Det är mina spökjagar-energier som sitter i taknockarna, och mina krokar i taket.
Det är här jag sprungit långa gravidnätter fram och tillbaka mellan toalett och säng när blåsan tryckt på, det var här jag kräktes om morgnarna...
Det var här jag låg med värkar , och det var hit jag kom hem med ett nyfött litet knytte.
Det var hit jag drog hem cirkusartisten klockan åtta på morgonen efter att ha festat hela natten, och däckade i Jonas säng.
Och det var här jag och Jonas tittade på hela första säsongen av "24" och "Prison Break" och halva av säsong två av samma serier. Det var här vi hade högläsning och tröttskrattade som fjortisar åt karaktären Lem i Dean Koontz böcker.
Det var här min andra hund Shia bodde med oss.
Det är härifrån jag hade fem minuter till Victoriaenheten,palliativavdelningen för att hälsa på min moster, och jag pekade ut för henne vart jag bodde & hon sa: När du saknar mig, titta ut genom fönstret och vinka bort hit, så ska jag vinka tillbaka...
Det är här det har bråkats, skrattats, gråtits,växts och blivits ihop & gåtts isär....
Och två blivit tre.
Jag kommer sakna det här hemmet, och den här stadsdelen,men det är dags att gå vidare...
Vi har vuxit ur för längesen.
Och två blivit tre.
Jag kommer sakna det här hemmet, och den här stadsdelen,men det är dags att gå vidare...
Vi har vuxit ur för längesen.