Fick för mig att idag och inte senare så var jag bara Tvungen att åka in till stan för att hämta ut mitt nya ID-kort, så väckte sambon & sprang till bussen.
Väl därpå insåg jag att lappen jag hittade i mina gömmor för ett tag sedan inte alls var den som man behövde för att få ut sitt kort så då kändes det plötsligt surt att ha betalat 48 jävla spänn för inget & att jag hade nekat sambon att följa med, eftersom jag inte skulle hinna vänta på nästa buss.
Försökte peppa mig med att jag i alla fall tagit med mig vagnen så jag kunde handla hundmat & lite annat, men fick någon slags separationsångest istället och önskade mer än något att vi kunde åkt in hela familjen. Kände mig som världens sämsta mamma & fick social fobi och bara allmän panik över den fina dagen som vi hade kunnat spendera tillsammans istället.
Jag antar att det kanske just därför egentligen var Bra att jag åkte själv, det är nog inte nyttigt att vara så hjärtligt kär i sin dotter att man aldrig vill vara ifrån?
Började till och med nästan gråta när jag såg att en myra från stacken bredvid vårt garage hade liftat med min vagn, jag funderade på om en lantmyra kan anpassa sig till livet i stan? Kommer hen hitta en ny stack? Kommer hen ens Av bussen? Myrstackarn var ju nu flera Mil ifrån sin familj, precis som jag,med skillnad att myran aldrig mer skulle få träffa dem. Kommer han gå och vara ledsen och förvirrad & hungrig tills han dör ensam?
Precis SÅ sjuk var min separationsångest att jag på Riktigt blev ledsen över en myras livsöde.
Sedan halvsprang jag igenom stan med en tom barnvagn ,dels för att jag kände mig lite dum med den, och dels för att jag fortfarande hade en ångestattack.
Allting lugnade sig dock när jag kom ut ur stan & fick shoppa nytt koppel & halsband åt valpen, inne på Arken Zoo.
gubben som jobbade där var trevlig och jag var på vippen att fråga om de behövde personal. Nu ångrar jag lite att jag inte frågade, vad hade jag att förlora på det liksom?
Gick till Lidl och handlade två säckar hundmat och massa grönsaker. Sen gick jag in till stan igen & handlade på Hemköp det som inte fanns på Lidl, vegoprodukter & barnmat bland annat & sen åkte jag hem igen.
Väl hemma fick jag pussa på mitt lillhjärta igen och hon fick testa på att äta med "äta själv"-sked som jag hade köpt. . Det var väl ungefär då jag satt för första gången på flera timmar,om man inte räknar bussresan?
Jag tog nog inte ens av mig skorna imellan tror jag,innan vi gick ut hela familjen på promenad i skogen & handlade lite på ICA. Det ska till tre affärer innan denna familj blir nöjd antar jag?
Handleden fortsätter leka stukad, som den gjort i över en vecka tillbaka. Och ryggen gör sådär förbannat ont, så man kan tro det är dags att ringa upp till förlossningen? Men här ska inte klämmas ut någon minimänniska, och ingen är heller på väg.
Ett avsnitt "Taken" på det här då, innan jag ger my pillow some head.
Toodles~
Väl därpå insåg jag att lappen jag hittade i mina gömmor för ett tag sedan inte alls var den som man behövde för att få ut sitt kort så då kändes det plötsligt surt att ha betalat 48 jävla spänn för inget & att jag hade nekat sambon att följa med, eftersom jag inte skulle hinna vänta på nästa buss.
Försökte peppa mig med att jag i alla fall tagit med mig vagnen så jag kunde handla hundmat & lite annat, men fick någon slags separationsångest istället och önskade mer än något att vi kunde åkt in hela familjen. Kände mig som världens sämsta mamma & fick social fobi och bara allmän panik över den fina dagen som vi hade kunnat spendera tillsammans istället.
Jag antar att det kanske just därför egentligen var Bra att jag åkte själv, det är nog inte nyttigt att vara så hjärtligt kär i sin dotter att man aldrig vill vara ifrån?
Började till och med nästan gråta när jag såg att en myra från stacken bredvid vårt garage hade liftat med min vagn, jag funderade på om en lantmyra kan anpassa sig till livet i stan? Kommer hen hitta en ny stack? Kommer hen ens Av bussen? Myrstackarn var ju nu flera Mil ifrån sin familj, precis som jag,med skillnad att myran aldrig mer skulle få träffa dem. Kommer han gå och vara ledsen och förvirrad & hungrig tills han dör ensam?
Precis SÅ sjuk var min separationsångest att jag på Riktigt blev ledsen över en myras livsöde.
Sedan halvsprang jag igenom stan med en tom barnvagn ,dels för att jag kände mig lite dum med den, och dels för att jag fortfarande hade en ångestattack.
Allting lugnade sig dock när jag kom ut ur stan & fick shoppa nytt koppel & halsband åt valpen, inne på Arken Zoo.
gubben som jobbade där var trevlig och jag var på vippen att fråga om de behövde personal. Nu ångrar jag lite att jag inte frågade, vad hade jag att förlora på det liksom?
Gick till Lidl och handlade två säckar hundmat och massa grönsaker. Sen gick jag in till stan igen & handlade på Hemköp det som inte fanns på Lidl, vegoprodukter & barnmat bland annat & sen åkte jag hem igen.
Väl hemma fick jag pussa på mitt lillhjärta igen och hon fick testa på att äta med "äta själv"-sked som jag hade köpt. . Det var väl ungefär då jag satt för första gången på flera timmar,om man inte räknar bussresan?
Jag tog nog inte ens av mig skorna imellan tror jag,innan vi gick ut hela familjen på promenad i skogen & handlade lite på ICA. Det ska till tre affärer innan denna familj blir nöjd antar jag?
Handleden fortsätter leka stukad, som den gjort i över en vecka tillbaka. Och ryggen gör sådär förbannat ont, så man kan tro det är dags att ringa upp till förlossningen? Men här ska inte klämmas ut någon minimänniska, och ingen är heller på väg.
Ett avsnitt "Taken" på det här då, innan jag ger my pillow some head.
Toodles~