Jag hoppar rakt ut nu, på ett sätt jag aldrig vågat förut.
Jag har spenderat 30 år på att vara rädd, på att lyssna på andra.
Andra som säger att jag inte kan, eller att det inte är rätt, eller det bästa, eller vad som helst.
Och min rädsla har nickat i samförstånd med rösterna, och så har jag stått där.
På samma plats.
Trampat upp jorden under mina fötter så länge att jag grävt mig ett hål,
och från djupet är det tyngre att klättra.
Men jag fäster blicken upp mot himlen, och steg för steg tar jag mig dit.
Ibland halkar jag till, men med jord under naglarna håller jag mig krampaktigt fast med mina fingrar vid kanten.
Klättrar hela vägen upp; för att kunna kasta mig ut över ett stup och upptäcka...
...att även jag har vingar.
Jag har spenderat 30 år på att vara rädd, på att lyssna på andra.
Andra som säger att jag inte kan, eller att det inte är rätt, eller det bästa, eller vad som helst.
Och min rädsla har nickat i samförstånd med rösterna, och så har jag stått där.
På samma plats.
Trampat upp jorden under mina fötter så länge att jag grävt mig ett hål,
och från djupet är det tyngre att klättra.
Men jag fäster blicken upp mot himlen, och steg för steg tar jag mig dit.
Ibland halkar jag till, men med jord under naglarna håller jag mig krampaktigt fast med mina fingrar vid kanten.
Klättrar hela vägen upp; för att kunna kasta mig ut över ett stup och upptäcka...
...att även jag har vingar.